Från blyger till Årets chef

Palle Lundberg

När jag var barn var jag så blyg att jag inte vågade gå ensam på kalas. Att leda någon eller något var det inte tal om. Nu, fyrtio år senare, leder jag en organisation med 8 000 medarbetare och blev 2009 utsedd till Årets chef. Hur gick det till?

Många timmar

Att vara ledare är inte något man föds till, även om en och annan kanske har det i generna. Nej, det är något man kan träna. Och som med allt annat man vill bli bra på så krävs det målmedvetenhet och många timmar. Jag är ett levande bevis på att träning lönar sig och jag vill berätta hur.

Ett gammalt yrke

Att leda är ett av jordens allra äldsta yrken. Bland människans framgångsfaktorer har varit förmågan att samarbeta. Ensam är inte stark utan till och med död, så samarbetsförmåga är rent krasst en överlevnadsfaktor. Och vi vet att grupper med ledare samarbetar bättre och når sina mål effektivare än grupper utan ledare. En bra ledare hjälper gruppen att nå sina mål. Ledare och följare är alltså beroende av varandra.

Fråga följarna

Ledarskap handlar inte om att själv bedriva verksamhet, utan att organisera så att andra kan lyckas. Och hur vet man om man lyckas som ledare? Jo, när gruppen och de man leder når sina mål. Då vet man att man gjort rätt. Framtidens ledare måste i mycket större utsträckning ställa sig frågan. Varför ska mina medarbetare följa mig? För att få lön svarar någon. Visst. Men det räcker inte. Morgondagens medarbetare måste vilja följa sina ledare för att prestera och må som bäst. Och för ledarna handlar det om att ha tydliga och meningsfulla mål, trovärdighet och en uppriktig vilja att åstadkomma något som gör att medarbetarna vill vara med på tåget. Annars står ledaren där, ensam.

Ta din roll

Att leda är en roll, inte en egenskap. Du utvecklar din förmåga att leda genom om att förstå din ledarroll. Genom att identifiera målet och sammanhanget får du verktyg att identifiera din roll. På så vis kan du lättare se vad det är du behöver träna för att bli en bättre ledare. Idrotten lärde mig att träning lönar sig. Jag har fortsatt att träna hela livet. Genom att identifiera tydliga mål, gapet mellan rollen och mina resurser, hittar jag vad jag ska träna. Delmål och feedback har hjälpt mig att träna rätt.

Snitslad bana

Min ledarbana har inte varit spikrak. Jag började som något oerfaren idrottslärare med att kliva in på Arbetsförmedlingen i Växjö och fråga om det fanns några lediga chefsjobb. Den förbluffade arbetsförmedlaren konstaterade att så inte var fallet, och tur var väl det. Mina kvalifikationer var ganska modesta, även om jag hade fått smak på vad ledarskap kan åstadkomma för andra att nå sina mål.

Via skolans värld, en period i Nicaragua, ledarjobb i Orsa och Västerås, blev jag 2003 kommundirektör i Botkyrka, kommunen långt ifrån lagom. Där lärde jag mig att ledarskap är en av mina strategiskt viktigaste frågor. Inte bara mitt eget ledarskap, utan ledarskapet i den organisation jag skulle leda. Genom att få mina egna chefer att träna sitt ledarskap fick jag stimulansen till att träna ännu mer. Även jag har gjort en och annan praktmiss som jag och andra kan lära mycket av.

Blyg chef

Genom min personliga tränare, psykologen Sara Henrysson Eidvall, hittade jag nya träningsområden. Blygheten har följt mig genom livet, och nu hittade jag tekniker att utmana den och till och med gilla att stå i centrum. Jag har också lärt mig att vänta in gruppen istället för att rusa in och vilja ändra allt på en gång. Med hjälp av struktur, som jag är riktigt bra på, och kultur, som jag får träna lite mer på, har jag hittat ett sätt att leda som jag vill utveckla ännu mer. Vi har skrivit en bok tillsammans om hur man kan träna: ”Träna ledarskap” som gavs ut på Liber hösten 2010.

Nya utmaningar

Jag föddes inte till ledare, men 2009 blev jag utsedd till Årets chef. Januari 2011 tog jag över jobbet som stadsdirektör i Helsingborgs stad. Träning lönar sig!