> > > >

Framgången finns inte där du letar

Staffan Ehde

Om innovation är nyckeln till framgång så är min övertygelse att innovation kräver empati, i alla fall idag när innovationen ligger närmare service än prylar.

Kerstin satt fast i en stol

När jag såg henne första gången visste jag inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv.

Kerstin vägde 25 kg, hon var bara ett skelett och små hårda muskler. Hela hennes kropp bröt ut i ständiga spasmer, hon hade bara kontroll över sina ögonmuskler och sin huvudvridning. Bortom den lilla kroppen som satt fast med stora band i en rullstol såg jag ett par forskande ögon och jag visste inte riktigt om hon log lite snett mot mig. Året var 1972, jag var en långhårig egocentrisk yngling som tyckte väldigt synd om mig själv. Det hade varit stökigt under min uppväxt och min bästa kompis mamma hade ordnat ett jobb som lärarassistent på Bräcke Östergård, en skola för fysiskt handikappade barn. Jag hade gått om nian, var skoltrött och tänkte att lärarassistent kan man väl slappa sig förbi, lärare gör ju inte så mycket, så en assistent måste göra ännu mindre…

Utmaningen kan vara chockerande

När jag betraktade Kerstin i chock meddelade läraren att hon hade samma intelligens som en jämnårig 12-åring, men hon hade inte samma erfarenheter på grund av sitt handikapp (man sade inte funktionshinder då). Kerstin hade Cerebral Pares, en hjärnskada som kan uppstå på grund av syrebrist vid födseln. Kerstin kunde inte tala på grund av sina kramper och snart blev den största utmaningen att försöka förstå henne. Varje dag gissade jag hundratals gånger, Kerstin svarade genom att titta upp för ja och ner för nej. Att hon ville något kunde jag begripa genom en ökad krampaktivitet som följdes av stönande ljud och att saliv kom ut från hennes mun. Efter några veckor hade jag glömt att det var synd om mig, jag kom till jobbet innan min ordinarie arbetstid för att hjälpa Kerstin på avdelningen. Tiden gick och det kändes som att jag förstod henne lite utan ord, men det återstod ändå hundratals gissningar innan jag gick hem för dagen.

Om det hade fungerat så hade det funnits

Efter två månader hände det som jag tror är grundläggande för att det skall uppstå en innovation. Jag blev engagerad och frustrerad. Det måste finnas ett sätt för Kerstin att kommunicera med omvärlden! Frågan växte och sömnlösheten tilltog. Så småningom tog en slags ritning form, idén var att utnyttja Kerstins förmåga att röra huvudet i sidled. En liten kudde kopplad till en brytare och en rulle med meddelande skulle styras med en elmotor (1972 fanns inga datorer, inga mobiltelefoner osv.). Entusiastiskt tog jag med ritningen till skolan och blev snabbt nedslagen av svaret ”det finns hjälpmedelscentraler för sånt där”. Jag blev arg och frågade varför ingen gjort något, svaret var det klassiska – om det hade fungerat hade det redan gjorts. Nu var det så att slöjdläraren tittade på ritningen och smög till mig nyckeln till slöjdsalen, han bad mig göra ett försök utan något större väsen.

Den egocentriska långhåriga sjuttonåringen sågs snart arbeta på kvällarna i slöjdsalen med vad han hoppades skulle bli lösningen på en del av Kerstins problem.

Hur många misslyckanden kan vi orka med?

Första försöket var en katastrof, Kerstin blev rädd och hennes kramper skickade hela konstruktionen i golvet. I andra försöket höll den tio sekunder. Många tyckte nog att den där lärarassistenten borde ha insett att han inte kunde förändra världen. Men jag hade satsat för mycket ära och stolthet, som underdog måste jag bevisa att jag hade rätt.

En dag var den där, en rulle toalettpapper med en motor i mitten, inkapslad i en genomskinlig kakburk som hade täckts över med självhäftande plastfilm utom i ett avlångt ”fönster”. På toarullen satt ett blad med 21 maskinskrivna meningar, Kerstin kunde aktivera elmotorn i toarullen med en kudde vid huvudet, när rätt mening kom upp, stoppade hon.

I början krävdes en hel del träning och justeringar men så småningom kunde alla läsa en av 21 meddelanden. Snart utökades repertoaren till tre rullar och Kerstin kunde givetvis beordra rullbyte till rulle A, B eller C. Vi var 57 meningar rikare!

Information leder till kunskap, känslor till handling

Livet gick vidare (jag gick i skolan igen!) och som filmproducent lärde jag mycket om känslor som drivkraft, film handlar ju som bekant om emotioner och jag blev lika fascinerad varje gång de utlöste starka reaktioner. Numera arbetar jag med innovationsprocesser och för några år sedan blev jag ombedd att skapa en mötesplats mellan uppfinnare av handikapphjälpmedel (nej, de visste inget om min bakgrund på Bräcke Östergård) och producenter av desamma. Anledningen var att det var svårt för parterna att kommunicera med varandra.

En sak som förvånade min uppdragsgivare (SINTEF) var att uppfinnarna ofta var släktingar eller jobbade med funktionshindrade, eller att de själva ägde problemet.

För mig blev det ännu ett kvitto på att om du lever nära ett problem så vill hjärnan lösa det.

Att driva en verksamhet idag handlar ofta om att skilja ut sig från mängden, många verkar tro att det är svårt, men jag tror att hemligheten är att vara empatisk med kunden, känna in problemet och skapa en lösning.

Staffan Ehde

Staffan Ehde är en flerfaldigt prisbelönt filmproducent och mycket uppskattad föreläsare som talar om kreativitet.

Läs hela hans presentation...

Kontakta oss

Stockholm: 08-545 535 00
Göteborg: 031-719 65 00
Malmö: 040-600 70 70
E-post info@talarforum.se Lediga tjänster

Nyhetsbrevsartiklar

Google translate

Talarforum i Skandinavien AB, Norr Mälarstrand 6, 112 20 Stockholm. Tel: 08-545 535 00. E-post info@talarforum.se

Cookies Webbkarta