Lotta Gray
Himlen kan vänta
178 centimeter extra allt – ett liv med cellgifter och champagne.
Valborgsmässoafton 2008 drabbas den prisbelönta bloggaren och vimmelreportern Lotta Gray av svåra magsmärtor. Hennes man, tvåårige son och vänner går till brasan medan hon ligger och vrider sig i sovrummet. På natten ringer hon ambulansen. Hon åker in ensam, får diagnosen tjocktarmscancer och opereras omgående.
På hösten får Lotta beskedet att cancern har spridit sig till levern. Sedan följer fyra år av tung behandling. Hon fortsätter släpa sig till jobbet och vägrar vara sjukskriven om hon inte absolut måste. Känslan av ensamhet blir starkare liksom frustrationen att inte kunna ta hand om sonen Lennox. Lotta kommer allt längre ifrån både man och barn. På sin blogg Vimmelmamman berättar hon om kampen, både den privata och den mot sjukdomen.
En föreläsning om cellgifter, champagne och luftslottet som rasade
I boken "Himlen kan vänta" och i sina föreläsningar berättar Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.
Lotta lever tillsammans med sonen Lennox, hon beskriver sig lite skämtsamt som en person som älskar rå pepparkaksdeg och som har svart bälte i att sova. Genom att dela sin livshistoria hoppas Lotta kunna stärka andra som går igenom en svår sjukdom eller kris. Hon vill få oss att våga sträcka ut handen och se bakom den till synes lyckliga fasaden och att aldrig ge upp.
You can. End of story.
