Vad vi kan lära oss från ett imperiums uppgång och fall
Claes Ceverin
«Det enda vi lär oss av vår historia, är att vi aldrig lär oss något av vår historia.»
Super Bowl, USA:s största mediala sportevenemang, går av stapeln. För en stund är nationen enad, om än i en regisserad form av eskapism. Några dagar senare faller börsen, men återhämtar sig. Nya fall utlovas dock. Våra liv lever vi till allt större del utifrån lånade och tryckta låtsaspengar. Den monetära makten har koncentrerats till allt färre människor. USA, vår tids imperium, har aldrig varit en mer splittrad nation. Samma utveckling ser vi sprida sig till resten av västvärlden - det sammanlänkade imperiet.
Som en konsekvens konsumerar vi i allt större utsträckning flykt. Känslan av att något saknas. Vi söker svaret i konsumtion av ytterligare ett nytt klädesplagg eller ytterligare en kulinarisk upplevelse på den där restaurangen alla pratar om. Det hjälpte inte. När vi kommer hem ser vi på ytterligare en Netflix-serie eller ett reality-program. Allt för att fly den starkare känslan av meningslöshet.
Men tänk om det är så att meningslösheten vi allt oftare känner är en naturlig period i vår ekonomiska utveckling. Något som ständigt upprepat sig genom den ekonomiska historien under de senaste 3000 åren?
Och om så, vad kan vi lära oss av det? Eller sett ur ett mer mänskligt perspektiv - vad kommer vi fortsätta att inte lära oss av det?
Imperiums uppgång och fall - de sex stegen
Sir Johan Glubb, en kringresande brittisk soldat, forskare och författare, publicerade 1976 en essä med namnet ”The fate of empires and the search for survival”. Han hade studerat de senaste 3.000 årens imperium och deras livscykler.
Vad han fann förbluffade honom. Oavsett vid vilken tid imperierna uppstått, vart i världen de uppstått eller under vilken kultur och religion de agerat, fann han slående likheter.
Den mest slående likheten: alla imperium varade i ca 250 år och alla utvecklade sin uppgång och sitt fall via sex tydliga steg:
1.En period av pionjärskap
Varje nytt imperium inleddes med en stark anda av pionjärskap hos en mindre grupp människor. Modiga individer med passion, vision och innovation som ville erövra nya områden.
2. En period av erövring
Viljan övergick till handling genom att överta ett fallet område eller genom våld påtvinga sig ett område som oftast var rikare men mer defensivt än det egna samhället. Med nya resurser i form av vapen och militär organisering inleddes därefter en expansiv period för att överta fler områden.
3. En period av handel
Erövringen av stora områden gjorde att de snabbt kunde skapa effektiva system för handel. Stora rikedomar skapades och de imperium som sträckte sig över stora områden med olika typer av klimat och kultur kunde producera en stor variation av produkter som skapade en vilja för utbyte och handel. Viljan att bibehålla fred och säkerhet uppstod, för pengar blev nu den nya drivkraften.
4. En period av välstånd
Den växande handeln gjorde att ett välstånd utvecklades. En kritisk punkt i alla imperiums livscykel enligt Glubb, då det är det första tecknet på det kommande fallet: «Det verkar inte finnas några tvivel om att pengar är faktorn som orsakar nedgången ... Girigheten för pengar ersätter gradvis plikt och samhällstjänst. Förändringen kan faktiskt sammanfattas från att tjäna andra till att tjäna sig själv.»
5. En period av intellekt
Nedgången skedde dock långsamt En period av intellekt utvecklade sig när välståndet tillät en grupp människor dedikera sin tid åt kunskap: «Det är anmärkningsvärt med vilken regelbundenhet denna fas följer efter välstånd, i imperium efter imperium. I vår egen livstid har vi sett samma fenomen i USA och Storbritannien. När dessa nationer stod på sin topp, tycktes Harvard, Yale, Oxford och Cambridge möta deras behov.»
Fokus på intellekt borde ha lett till större kunskap om den kommande nedgången, men det finns få belägg för att vår egen ålder av intellekt har haft någon påverkan på vår väg mot det sjätte och slutgiltiga steget: en period av dekadens.
6. Dekadens - det slutgiltiga steget
Under imperiernas sista tid fann Glubb flera osannolika likheter. Likheter som på ett skrämmande sätt speglar vår tid.
Fler valde att agera på ett ohållbart sätt, uppenbart omedvetna om konsekvenserna. Fler började njuta av överdriven och ofta synlig konsumtion. En besatthet av kändisskap utvecklades. Besattheten av kändisar relaterade ofta till samma yrken: atleter, skådespelare, sångare och…kockar. Under de sista decennierna av det romerska, ottomanska och spanska imperiet blev påfallande många kockar upphöjda till kändisar. Många kändisar blev också kända bara genom att vara ”kända” utan att man kunde härleda det till en specifik egenskap eller bedrift.
En absurd rik elit framträdde och skillnaden mellan rika och fattiga ökade snabbt. Men istället för att den rika eliten blev avvisad av massorna beundrades och firades den. De utanför eliten strävade efter liknande konsumtionsnivåer vilket uppmuntrades av tillgången på billig kredit.
En allt snabbare tillströmning av utlänningar kom till de centrala delarna av imperiet som en konsekvens av sökandet till välståndet. Det klagades ofta på antalet utlänningar som levde i städerna. Något motsägelsefullt utvecklades samtidigt en stark känsla för filantropi och sympati för andra människor. Så länge man säkerställde sin egen status och rikedom var det imperialistiska folket generösa, om än på ett nedlåtande sätt.
Ett ökat inflytande av kvinnor utvecklades: «…romarna klagade över att, även om Rom styrde världen, styrde kvinnorna Rom.» På grund av att denna utveckling skedde i slutet av imperiernas livscykel sammanföll den med ökade oroligheter. Kvinnor och barn fick oftast inte vistas ute på gatorna ensamma, varför den feministiska rörelsen aldrig hann accelerera.
Arvet från perioden av intellekt ledde till ett klimat av diskussion, debatt och argumenteringar i det offentliga rummet. Debatterna mellan de folkvalda ledde dock sällan till några överenskommelser på grund av en ökad polarisering. Snarare till minskad handlingskraft till verklig förändring.
Fler finansiella och ekonomisk kriser utvecklades som en konsekvens av att valutan tappade i värde. Vid slutet av imperiernas livscykel nekades en växande skara tillgång till arbete. Utan möjlighet till meningsfullt engagemang eller möjlighet att få uppfylla sin potential utvecklades istället många destruktiva beteenden. Som en konsekvens av det tillföll mer och mer kapital till militären/polisen
För att distrahera människorna från vad som verkligen pågick skapade ekonomins styrande det som Gubb kallar för ”avvikelser”. Voyeurism blev en central del av kulturen, exempelvis gladiatorspelen i dekadensens Rom
Dekadens - ett barn av vår tid?
Det låter som vi hört denna historia förut. Det känns som att vi lever denna historia just nu.
Våra sociala medier fylls med bilder på redigerad och synlig konsumtion. Antalet kulinariska tv-program växer för varje år i samma takt som antalet kockar utvecklar kändisskap. Kim Kardashian är mirakulöst nog en av världens kändaste människor, utan att det går att härleda till en specifik bedrift. Musikaliska ”bling-bling”-texter om att bli en ”billionaire” har fyllt topplistorna under 2000-talet. Nationalismen brer ut sig och invandringen ligger högst upp på dagordningen oavsett land i västvärlden. Den feministiska rörelsen utvecklas och blir allt starkare. Under valåret blir det än mer tydligt att den politiska scenen består av mer ”käbbel” än verklig förändring. Militären tilldelas större budgetar på grund av det ökade hotet från öst. Polisens budget ökar likaså för att hantera de ”utsatta områdena” med tillhörande "destruktiva beteenden”. En konsekvens av ett ökat utanförskap och ett nekat tillträde till arbete, samhälle och meningsfullhet.
Gubb fann att ett imperium varade i cirka 250 år.
Assyriska riket, 247 år. Persiska riket 208 år. Grekiska riket, 231 år. Romerska republiken, 233 år. Romerska imperiet, 207 år. Arabiska imperiet, 246 år. Mamluk imperiet, 267 år. Ottomanska imperiet, 250 år. Spanska imperiet, 250 år. Romanov imperiet, 234 år. Brittiska imperiet, 250 år.
USA, vår tids sammanlänkade imperium med västvärlden, grundades 4 juli 1776, för 242 år sedan.
Meningslösheten vi allt oftare känner verkar vara en naturlig del i vår ekonomiska utveckling. Det ser ut som att stjärnorna står uppradade för att åter upprepa historien. Om än med andra uttryck.
Vad kan vi lära oss av det?
Enligt ekonomerna Ross Ashcroft och Mark Braund står vi inför utmaningen att skapa en global civilisation som är tillräckligt medveten om sina egna brister för att bli den första i historien som inte upprepar historien, genom att föra in mänskligheten i en hittills okänd period: en period av medmänsklighet.
För att kunna göra det argumenterar Fredric Laloux att vi måste överskrida motsatserna mellan att döma och tolerera. En annan åsikt än vår egen, möter vi genom att döma. Vår uppgift blir att övertyga, nå fram, omvända eller avfärda. Eller så kan vi överbrygga denna ständiga polarisering genom en högre sanning av icke-dömande. En förmåga att utvärdera sin sanning och finna den överlägsen som sanning, men samtidigt omfamna att vi är individer med lika värdefulla sanningar.
Låter nästan omänskligt, eller?
Claes Ceverin är en flitigt anlitad föreläsare om framtiden och vår relation till förändring. I sitt arbete med att kartlägga framtidens mobilitet har han fördjupat sig i vår oförmåga att förhålla oss till exponentiell utveckling när nya disruptiva teknologier når vår marknad – det han kallar för "Förändring 2.0".