Krishantering

Robert Karjel & Isabel Moretti

I en värld som senaste tiden präglats av olika typer av kriser och allvarliga händelser är krishantering ett hett ämne. Få organisationer och företag är förberedda med utformade strategier vid en eventuell kris av något slag. Oavsett krisens dimensioner eller karaktär är de grundläggande komponenterna att förhålla sig till tid, kommunikation och förmåga.

Så gott som alla organisationer eller företag behöver förr eller senare hantera någon form av kris. Hur väl man lyckas med att hantera krisen är också avgörande för hur robust företaget eller organisationen generellt är för att möta plötsliga, svåra eller allvarliga händelser som man inte väntat sig.

De grundläggande komponenterna att förhålla sig till, oavsett krisens dimensioner eller karaktär är: tid, kommunikation och förmåga.

Tid

Hanteringen av tiden är krisens viktigaste faktor. Den uppenbara jämförelsen är brandkåren, där personalen ständigt är i beredskap vid sina fordon för att omedelbart kunna agera, men där finns också den politiska organisationen som väntar alldeles för länge med ett korrigerande uttalande och en småsak plötsligt får helt andra proportioner. Men innan någon som helst handling vidtas är viktigt att ställa sig en inledande och avgörande fråga: Vad är det egentligen som har som har hänt? Här behöver krisen ALLTID sättas utifrån organisationens mål och ambition. Det är också den frågeställning som är allra svårast att handskas med.

Kommunikation

Media är inte något som ska ”hanteras” utan en viktig resurs som inte bara kan påverka krisens förlopp utan också kommunicera brett. Trovärdighet är A och O. Att hellre vänta att gå ut med något för att kvalitetssäkra innehåll och budskap, snarare än att falla för trycket att i alla fall ge något (jämför polisens presskonferens ganska sent på kvällen den 7 april efter dådet på Drottninggatan, kontra andra kanalers rapporter om skjutningar runt om i Stockholm.) Det är också viktigt att vara medveten om att det man kommunicerar inte bara ska uppfylla behov och värderingar som är giltiga i krisens hetta utan även är något man kan stå för långsiktigt.

När den akuta krisen är över ställs ofrånkomligen frågan – vems fel var det inträffade? En skuld ska fördelas. Kanske har den egna personalen agerat i sociala medier med mer eller mindre medvetna agendor. Under en kris har etablerade medier högre förtroende hos allmänheten än alternativa/sociala medier. Det är i den efterföljande debatten som de senare kan få stort genomslag. Befinner du dig i krisens mitt, sitter du på informationen och du väljer vad som kommuniceras. Det är när man inte kommunicerar alls som man blir omkörd av vad andra fyller vakuumet med. Missköts debatten kan det i sig generera den egentliga krisen.

Förmåga

Även om det finns tillräckliga resurser, kan det vara så att de rutiner och bestämmelser som finns att förhålla sig till i det dagliga arbetet plötsligt innebär orimliga konsekvenser eller risker under en kris? Här krävs att man övar, men en alltför vanlig fälla är att man just övar för det man tror sig ha resurser och rutiner för, snarare än det som sannolikt inträffar. Det innebär att en övning i viss mån faktiskt ska leda till misslyckanden och blottlägga brister, det är naturligt, svårigheten är att hitta den rimliga nivån. En övning av den typen ger ett betydligt större utbyte om den också innehåller ett antal uppehåll där man ”stoppar tiden”, för att analysera det inträffade och få möjlighet att omorganisera eller korrigera handlingar, innan man går vidare.

Även om det inte går att förutse när det oförutsedda inträffar, går det att förbereda sig inför det. Genom att ha en beredskap för hur organisationen ska agera minimeras de skador som kan följa en illa hanterad kris.

Robert och Isabel vägleder, utbildar och stöttar företag och organisationer med att hantera kris samt att ta fram strategier för eventuella kriser.

Läs mer om Robert och Isabel