Från 11 september och Bagdad till djupintervjuer och moderatorskap
BBC-ankaret Nisha Pillai är en av världens tyngsta journalister. Talarforum fick chansen att prata lite med henne om hur 11 september, Bagdads fall och rollen som djupintervjuare påverkat henne som moderator.
För oss svenskar är du kanske mest känd för direktsändningarna i BBC av 11 septemberattackerna och Bagdads fall. Hur förbereder du för sådana stora uppdrag?
– Bra fråga! Man kan ju egentligen inte förbereda sig för helt oväntade händelser som 11 september. Vad som händer är att du går in i en zon av total fokus, där varje del av dig och alla dina tidigare erfarenheter smälter samman för att förstå och hålla ihop en ytterst förvirrande och snabbrörligt situation. 11 september var utan tvekan mitt svåraste nyhetsuppdrag. Men det gav mig styrka och självförtroende att stå på scenen och göra det jag gör nu; håller samman stora konferenser, debatter, ministertoppmöten. Det lärde mig att fokusera på vad som sägs utan att låsa mig vid mina anteckningar.
– När det gäller Bagdad var det mycket lättare eftersom det var slutet på ett tre veckors långt krig. Ett krig vilket jag hade rapporterat från sex-sju dagar i veckan, från krigsutbrottet. Så jag var helt insatt i de politiska och militära aspekterna av situationen. Men det var ändå ett enormt känsloladdat ögonblick när massorna vällde runt statyn av Saddam för att sedan gemensamt riva ner den. Det blev fantastisk TV.
Hur bemöter man människor i sådana traumatiska situationer? Vad har du som journalist för förhållningssätt i möten med människors vars värld är på väg att gå under?
– Med respekt, lugn och stort allvar. Jag arbetade ju som undersökande journalist i många år innan jag blev en nyhetsuppläsare. Då genomförde jag många känsliga intervjuer. Det kunde gälla allt från bedrägerier, sexuella övergrepp och rasism. Jag har intervjuat allt från premiärministrar och företagsledare till mördare och prostituerade.
I programmet BBC-programmet HARDtalk måste du ha använt dig av en helt annan intervjuteknik. Kan du berätta om en eller två personer som du tyckte var svåra att intervjua samt hur du gjorde för att närma dig dem?
– De flesta HARDtalk-intervjuer jag gjorde var ren glädje. Mina mest minnesvärda intervjuer var samtliga med musiker: Sir Yehudi Menuhin, Sir Georg Solti, Mitsuko Uchida, är några av de storheter jag intervjuade. De hade en aura av djup visdom och mänsklig förståelse kring sig, jag kände verkligen att jag hade var i närvaro av de ”riktigt stora”.
– Det svåraste Hardtalk-intervjun jag gjorde var med Bal Thackeray, en oerhört kraftfull indisk politiker. Han var ledare för Shiv Sena, ett fascistiskt parti, och ansvarig för mycket skumt i staden Mumbai. Under hela intervjun var han mycket hotfull, hela situationen var skrämmande eftersom hans hus var omringat av polisen på grund av en tidigare uppgörelse. Jag var oerhört tacksam att två lokala journalister hade besökt mig på mitt hotell natten innan för att informera mig vilka frågor de tyckte att jag skulle ställa. De tyckte att det var viktigt att någon ställde Thackeray mot väggen för det hans anhängare gjorde på Mumbais gator. Intervjun skapade en hel del uppmärksamhet eftersom det ansågs mycket chockerande att en journalist hade vågat utmana en så mäktig politiker.
När du anlitats som moderator, har du då tagit med dig något av hur du arbetade med HARDtalk?
– När jag gör mina moderatorsuppdrag tar jag med alla erfarenheter jag gjort; som undersökande journalist på Panorama, som ekonomireporter på Money Programme och Investors Chronicle, som djupintervjuare på Hardtalk och som direktsänd nyhetsuppläsare med år nyhetsbevakning i bagaget. Sedan fokuserar jag bara på vad som sägs. De viktigaste för en bra moderator är att vara en god lyssnare, att kunna helt fokusera på vad som sägs. Man måste vara en modig frågeställare, kunna peka på när någon säger emot sig själv eller bara är förvirrad. Ibland kan man dessutom vara tvungen att göra poängen tydlig för publiken.
Vad kan man se fram emot när man deltar i någon av dina föreläsningar eller workshops?
Det är en mycket interaktiv upplevelse. Även när jag föreläser för hundratals åhörare får jag upp folk ur stolarna för att genast diskutera och praktisera de idéer som jag talat om. Jag minglar ofta med publiken och drar upp folk på scenen för att låta dem dela med sig av sina tankar. Allt är mycket spontant och kan leda till en hel del överraskningar - som när en i publiken blev erbjuden jobb av en annan, mitt under en föreläsningen.